27. Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.
28. Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.
29. Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.
30. Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.
31. Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.
32. Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.
33. Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.
34. Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.
35. All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.
36. Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.
37. Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;
38. Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.