Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Apostlagärningarna 10:6-16 Karl XII 1873 (SK73)

6. Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.

7. Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;

8. Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.

9. På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.

10. Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;

11. Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;

12. Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.

13. Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.

14. Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.

15. Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.

16. Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.

Läs fullständig kapitel Apostlagärningarna 10