9. Ty I veten Herrans Jesu Christi godviljoghet, att ändock han var rik, vardt han likväl fattig för edra skull, på det I genom hans fattigdom skullen rike varda.
10. Mitt råd gifver jag häruti; ty det är eder nyttigt, efter I för ett år sedan haden begynt icke allenast göra, utan jemväl vilja.
11. Fullföljer nu med gerningene, såsom I begynten; att, såsom viljen var redebogen, så fullföljer ock af det I förmågen.
12. Ty då viljen är först god, så är han tacknämlig, efter den del han hafver, och icke efter det han icke hafver.
13. Icke sker detta i den mening, att andre skola hafva nog, och I trång, utan att det skall gå lika till:
14. Att edar rikedom tjenar deras fattigdom i denna (dyra) tid, och deras rikedom hjelper edra fattigdom, på det lika tillgå skall;
15. Såsom skrifvet är: Den der mycket samlade, han hade intet öfverlöpse; och den der litet samlade, honom fattades intet.
16. Men Gudi vare tack, som sådana flit gifvit hafver uti Titi hjerta till eder.
17. Ty han tog den förmaning på sig; ja, sannerliga, han var så flitig, att han tog sig före sjelfviljandes fara till eder.
18. Men vi hafve sändt med honom en broder, den pris hafver i Evangelio, i alla församlingar.
19. Och icke det allenast; utan han är ock skickad af församlingarna, till att vara vår följeslagare till denna undsättning, som beställes af oss, Herranom till äro, och edar goda vilja till pris;
20. Och förvarar, att oss ingen straffa kan för denna rika undsättnings skull, som af oss beställd varder;
21. Och ser derpå, att det redeliga tillgår, icke allenast för Herranom, utan ock för menniskom.