8. Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?
9. Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.
10. Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten.
11. Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är.
12. Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;
13. Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;
14. Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.
15. Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.
16. Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.
17. Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.
18. Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.