1. Men jag Paulus förmanar eder, genom Christi saktmodighet och mildhet; jag som ringa är, när jag är när eder; men frånvarandes är jag dristig vid eder.
2. Men jag beder eder, att jag icke skall nödgas närvarandes handla dristeliga, och bruka den djerfhet som man mig tillägger, emot några, som oss räkna såsom vi vandrade efter köttet.
3. Ty ändock vi vandre i köttet, likväl stride vi icke efter köttet.
4. Ty vår krigsvapen äro icke köttslig, utan mägtig för Gud, att nederslå fäste;
5. Med hvilko vi kullslå de anslag, och all höghet som sig upphäfver emot Guds kunskap; och tillfångatage allt förnuft under Christi lydno;
6. Och äro redebogne att hämnas alla olydno, när edor lydnad fullbordad är.
7. Dömen I efter ansigtet? Om någor förlåter sig derpå, att han hörer Christo till, han tänke det ock med sig sjelf, att, såsom han hörer Christo till, så höre ock vi Christo till.
8. Och om jag ock något mer berömde mig om våra magt, hvilka Herren oss gifvit hafver, eder till förbättring, och icke till förderf, ville jag ändå icke blygas.
9. Men detta säger jag, på det I icke skolen tänka, att jag hade velat förskräcka eder med bref.
10. Ty brefven, säga de, äro svår och stark; men lekamliga närvarelsen är svag, och orden föraktelig.
11. Den sådana är, han tänke, att sådana som vi äre med orden i brefven frånvarande, så äre vi ock väl med gerningen närvarande.