4. Om någon enka hafver barn, eller barnabarn, sådana skola först lära väl regera sitt eget hus, och göra såsom föräldrarna dem gjort hafva; ty det är väl gjordt, och Gudi tacknämligit.
5. Men det är en rätt enka, som ensam är, den sitt hopp sätter till Gud, och blifver alltid i böner och åkallan, natt och dag;
6. Men den som lefver i vällust, hon är lefvandes död.
7. Sådant bjud, att de äro ostraffeliga.
8. Hvar nu någor sina, besynnerliga sitt husfolk, icke försörjer, den hafver försakat trona, och är argare än en Hedninge.
9. Låt inga enko utväljas yngre än sextio år, den som hafver varit ens mans hustru;
10. Och vittnesbörd hafver om goda gerningar; om hon hafver uppfödt barn; om hon hafver herbergat; om hon hafver tvagit de heligas fötter; om hon hafver hulpit de bedröfvada; om hon i alla goda gerningar hafver idkelig varit.
11. Men de unga enkor låt fara; ty när de begynna kättjas emot Christum, så vilja de gifta sig;
12. Och hafva sin dom, att de den första tron brutit hafva.
13. Dertillmed äro de fåfänga, och lära löpa omkring i husen; ja, icke allenast fåfänga, utan ock sqvallerfulla, och förvetna, och tala det som icke borde.
14. Så vill jag nu; att de unga enkor gifta sig, föda barn, stå hus före, intet tillfälle gifva motståndarenom till att tala illa.
15. Ty några hafva allaredo vändt tillbaka efter Satanam.
16. Hvar nu någor trogen man eller qvinna hafver enkor, han försörje dem, och låte icke församlingen förtungas, att det må dem tillräcka, som rätta enkor äro.