4. Men I, käre bröder, ären icke uti mörkret, att den dagen, såsom en tjuf, skall få eder fatt.
5. Alle I ären ljusens barn, och dagsens barn; vi hörom icke nattene till, icke heller mörkret.
6. Så låter oss nu icke sofva, såsom de andre; utan låter oss vaka och nyktre vara;
7. Ty de som sofva, de sofva om nattena; och de som druckne äro, de äro druckne om nattena.
8. Men vi, som dagen tillhöre, skole nyktre vara, iklädde trones och kärlekens kräfveto, och salighetenes hopp för en hjelm.
9. Ty Gud hafver icke satt oss till vrede, utan att äga salighet, genom vår Herra Jesum Christum;
10. Den för oss död är; på det, ehvad vi vake eller sofve, skole vi lefva samt med honom.
11. Derföre förmaner eder inbördes, och uppbygger hvar den andra, såsom I ock gören.
12. Men vi bedje eder, käre bröder, att I kännen dem som arbeta ibland eder, och stå eder före i Herranom, och förmana eder;
13. Håller dem dess kärare, för deras verks skull; och varer fridsamme med dem.
14. Men vi bedje eder, käre bröder, förmaner de osediga, tröster de klenmodiga, hjelper de svaga, varer långmodige vid hvar man.
15. Ser till, att ingen vedergäller någrom ondt för ondt; utan alltid farer efter det goda inbördes, och med hvar man.