8. Men maten främjar oss intet för Gudi; äte vi, så varde vi intet bättre dermed; äte vi icke, så varde vi ock icke dess sämre.
9. Ser till likväl, att denna edor frihet icke kommer dem till förargelse, som svage äro.
10. Ty om någor får se dig, du som förståndet hafver, sitta och äta i afgudahus, varder då icke hans samvet, som svag är, draget dermed till att äta afgudaoffer?
11. Och så varder den svage brodren öfver ditt förstånd förtappad, den Christus hafver lidit döden före.
12. När I således synden på bröderna, och sargen deras svaga samvet, då synden I på Christum.
13. Derföre, om maten förargar min broder, ville jag aldrig äta kött till evig tid; på det jag icke skall vara minom broder till förargelse.