21. Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse.
22. Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde.
23. Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.
24. Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet.
25. Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter.
26. Den ytterste fienden döden skall varda borttagen.
27. Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver.
28. Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom.
29. Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda?
30. Och hvi stå vi alltid uti fara?
31. Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag.
32. Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö.
33. Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder.
34. Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta.
35. Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma?