9. Så ock I, om I talen med tungomål, och icke talen det som förstås kan, huru skall man veta hvad taladt är? ty I talen i vädret.
10. Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig.
11. När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk.
12. Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens bästa, att I nog hafven.
13. Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.
14. När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.
15. Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.