1. Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder.
2. I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren.
3. Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda.
4. Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en.
5. Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.
6. Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom.
7. Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns.
8. Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom;
9. Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom;
10. Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse.
11. Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes.
12. Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus.
13. Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda.
14. Ty lekamen är icke en lem, utan månge,
15. När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom?
16. Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom?
17. Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten?
18. Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville.