11. Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom.
12. Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi.
13. Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?
14. Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår;
15. Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med.
16. Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller.
17. Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring.
18. I förstone, när I kommen tillhopa i församlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.