29. Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
30. Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?
31. Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.
32. Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;
33. Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.