19. Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.
20. Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.
21. I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.
22. Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?
23. Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.
24. Ingen söke sitt, utan annars bästa.
25. Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;
26. Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
27. När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.
28. Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
29. Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
30. Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?
31. Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.