10. Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.
11. Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är.
12. Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.
13. Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.
14. Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.
15. Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:
16. Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?
17. Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.
18. Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?
19. Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.
20. Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.
21. I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.
22. Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?
23. Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.