9. Hvar vi nu anamme menniskors vittnesbörd, Guds vittnesbörd är större; ty detta är Guds vittnesbörd, som han vittnade om sin Son:
10. Den der tror på Guds Son, han hafver vittnesbörd i sig sjelfvom; den der icke tror Gudi, han gör honom till en ljugare; ty han icke trodde det vittnesbörd, som Gud vittnade om sin Son.
11. Och det är vittnesbördet, att Gud oss gifvit hafver det eviga lifvet; och det lifvet är i hans Son.
12. Den Sonen hafver, han hafver lifvet; den icke hafver Guds Son, han hafver icke lifvet.
13. Detta hafver jag skrifvit eder, som tron i Guds Sons Namn; på det I skolen veta, att I hafven evinnerligit lif; och på det I skolen tro i Guds Sons Namn.
14. Och detta är den förtröstning, som vi hafve till honom, att om vi bedje något efter hans vilja, så hörer han oss.
15. Och efter vi vete, att han hörer oss, ehvad vi bedje, så vete vi att vi de böner hafve, som vi hafvom bedit af honom.
16. Hvar någor ser sin broder synda någon synd, icke till döds, han må bedja, så skall han gifva dem lifvet, som synda icke till döds. Det är en synd till döds; för sådana säger jag icke att någor bedja skall.
17. All orätt är synd; är ock somlig synd icke till döds.
18. Vi vete, att den af Gudi född är, han syndar icke; utan den som född är af Gudi, han förvarar sig, och den onde kommer icke vid honom.
19. Vi vete, att vi ärom af Gudi, och hela verlden är stadd i det onda.
20. Men vi vete, att Guds Son är kommen, och hafver gifvit oss sinne, att vi kännom den Sanna, och ärom i den Sanna, i hans Son Jesu Christo; denne är sanner Gud, och det eviga lifvet.
21. Kära barn, vakter eder för afgudarna. Amen.