12. Ingen hafver någon tid sett Gud; om vi älskoms inbördes, så blifver Gud i oss, och hans kärlek är fullkommen i oss.
13. Derpå kännom vi, att vi blifvom i honom, och han i oss, att han hafver gifvit oss af sinom Anda.
14. Och vi sågom och betygom, att Fadren hafver sändt Sonen, verldene till en Frälsare.
15. Hvar och en som bekänner, att Jesus är Guds Son, i honom blifver Gud, och han i Gudi.
16. Och vi hafve känt och trott den kärlek, som Gud hafver till oss. Gud är kärleken; och den som blifver i kärlekenom, han blifver i Gudi, och Gud i honom.
17. Derpå är kärleken fullkommen med oss, att vi mågom hafva en förtröstning på domedag; ty såsom han är, så ärom ock vi i denna verld.
18. Räddhåge är icke i kärlekenom; utan fullkommelig kärlek utdrifver räddhågan; ty räddhågan hafver pino; men den der rädes, han är icke fullkommen i kärlekenom.
19. Älskom honom, ty han hafver först älskat oss.
20. Om någor säger: Jag älskar Gud, och hatar sin broder, han är en ljugare. Ty den der icke älskar sin broder, som han ser, huru kan han älska Gud, som han icke ser?
21. Och detta budet hafve vi af honom, att den der älskar Gud, han skall ock älska sin broder.