Gamla Testamentet

Nya Testamentet

1 Johannesbrevet 4:1-11 Karl XII 1873 (SK73)

1. Mine käreste, I skolen icke tro hvar och en anda; utan pröfver andarna, om de äro af Gudi; ty månge falske Propheter äro utgångne i verldena.

2. Derpå skolen I känna Guds Anda; hvar och en ande, som bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är af Gudi.

3. Och hvar och en ande, som icke bekänner att Jesus Christus är kommen i köttet, han är icke af Gudi; och det är Antichrists (ande), af hvilkom I hafven hört att han skulle komma, och är nu allaredo i verldene.

4. Kära barn, I ären af Gudi, och hafven öfvervunnit dem; ty den som är i eder, han är större än den som är i verldene.

5. De äro af verldene; derföre tala de af verldene, och verlden hörer dem.

6. Vi ärom af Gudi. Den som känner Gud, han hörer oss; den som icke är af Gudi, han hörer oss intet. Deraf känne vi sanningenes Anda, och villones anda.

7. Mine käreste, älskom oss inbördes; ty kärleken är af Gudi, och hvar och en som älskar, han är född af Gudi, och känner Gud.

8. Den som icke älskar, han känner icke Gud; ty Gud är kärleken.

9. Derpå är Guds kärlek till oss uppenbar vorden, att Gud hafver sändt sin enda Son i verldena, att vi skolom lefva genom honom.

10. Deruti står kärleken; icke det vi hafvom älskat Gud; men det han hafver älskat oss, och sändt sin Son till en försoning för våra synder.

11. Mine käreste, hafver Gud så älskat oss, så skolom ock vi älskas inbördes.

Läs fullständig kapitel 1 Johannesbrevet 4