13. Förundrer icke, mine bröder, om verlden hatar eder.
14. Vi vete, att vi ärom förde ifrå döden till lifvet; ty vi älskom bröderna. Den der icke älskar brodren, han blifver i dödenom.
15. Hvar och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten, att hvar och en mandråpare hafver icke evinnerligit lif blifvandes i sig.
16. Derpå kännom vi Guds kärlek, att han hafver låtit sitt lif för oss; och skolom ock vi låta vårt lif för bröderna.
17. Den som hafver denna verlds gods, och ser sin broder vara nödställd, och sluter sitt hjerta till för honom, huru blifver Guds kärlek i honom?
18. Min barn, älskoms icke med ordom, eller med tungone, utan med gerning och sanning.
19. Deraf vete vi, att vi ärom af sanningene, och kunnom stilla vår hjerta för honom;
20. Att om vårt hjerta fördömer oss, då är Gud större än vårt hjerta, och vet all ting.
21. Mine käreste, om vårt hjerta fördömer oss icke, då hafve vi en förtröstning till Gud;
22. Att vi få af honom allt det vi bedje; ty vi hållom hans bud, och görom det honom ljuft är.
23. Och detta är hans bud, att vi skolom tro på hans Sons, Jesu Christi, Namn; och älska oss inbördes, såsom han oss budit hafver.
24. Och den der håller hans bud, han blifver i honom, och han i honom; och deraf vete vi, att han blifver i oss, af Andanom som han oss gifvit hafver.