14. Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15. Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16. Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17. Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18. Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19. Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20. Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21. De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22. Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23. Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.