Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 92:2-11 Karl XII 1873 (SK73)

2. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

3. Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

4. På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

5. Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

6. Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

7. En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

8. De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

9. Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

10. Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

11. Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 92