12. Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
13. Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
14. Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
15. Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
16. Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
17. Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.