27. Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.
28. Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.
29. Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.
30. Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.
31. Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;
32. Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;
33. Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.
34. Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.
35. Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.
36. Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;
37. Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.