6. På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7. Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8. Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9. Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10. De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11. Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12. För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13. Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14. Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15. Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16. Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17. Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18. Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19. Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20. Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21. Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;