43. Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44. Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45. Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46. Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47. Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48. Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49. Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50. Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51. Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52. Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53. Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54. Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55. Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56. Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57. Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58. Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59. Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60. Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61. Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62. Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63. Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.