37. Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38. Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39. Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40. De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41. De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42. De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43. Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44. Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45. Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46. Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47. Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48. Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49. Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50. Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51. Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;