18. Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19. Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20. Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21. Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22. Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23. Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24. Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25. De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26. Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27. Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28. Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29. Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30. Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,