7. För ditt näpsande, Jacobs Gud, faller i sömn både vagn och häst.
8. Du äst förskräckelig; ho kan för dig stå, då du vred äst?
9. När du låter höra domen af himmelen, så förskräckes jorden, och varder stilla;
10. När Gud uppstår till att döma, på det han skall hjelpa alla elända på jordene. Sela.
11. När du ena mennisko straffar, så måste man bekänna dig, att du redo äst till att straffa andra flera.
12. Lofver, och håller det Herranom edrom Gud, alle I som omkring honom ären. Bärer fram skänker dem förskräckeliga; Den der Förstomen borttager modet, och förskräckelig är ibland Konungarna på jordene.