7. De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
8. De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
9. Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
10. Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
11. Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
12. Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
13. Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
14. Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
15. Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
16. Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
17. Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
18. Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
19. Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.