15. Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
16. Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
17. Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
18. Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
19. Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
20. Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
21. Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
22. Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
23. Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.