7. De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8. De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9. Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10. Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11. Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12. Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13. Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14. Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15. Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.