21. Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22. Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23. Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24. Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25. När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26. Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27. Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28. Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.