1. En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2. Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3. Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4. Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5. De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6. Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7. De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8. De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9. Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10. Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;