15. Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
16. Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
17. Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
18. Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
19. Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
20. Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
21. Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
22. Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
23. Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
24. Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.