1. Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
2. Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
3. Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
4. Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
5. Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
6. Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
7. Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
8. Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
9. Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
10. Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;