18. Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
19. Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
20. Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. Sela.
21. Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
22. Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
23. Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
24. Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
25. Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
26. De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
27. Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
28. Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
29. Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
30. För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
31. Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
32. De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
33. I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. Sela.
34. Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
35. Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn. Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.