14. När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
15. När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
16. Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
17. Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
18. Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
19. Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
20. Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. Sela.
21. Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
22. Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.