7. Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
8. Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
9. Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
10. Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
11. Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
12. Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
13. De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige. Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.