4. Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.
5. Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.
6. Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.
7. När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.
8. Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.
9. Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
10. Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.
11. De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva. Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.