4. Och min själ är svårliga förskräckt; ack! Herre, huru länge?
5. Vänd dig, Herre, och undsätt mina själ; hjelp mig för dina mildhets skull.
6. Ty i döden tänker man intet på dig; ho vill tacka dig i helvete?
7. Jag är så trött af suckande; jag gör mina säng flytande i hela nattene, och väter mitt lägre med mina tårar.
8. Mitt ansigte är förfallet af sorg, och är gammalt vordet; ty jag varder trängd på alla sidor.
9. Viker ifrå mig, alle ogerningsmän; ty Herren hörer min gråt.
10. Herren hörer mina bön; mina bön anammar Herren. Alle mine fiender komme på skam, och förskräckes svårliga; vände sig tillbaka, och komme på skam hasteliga.