Gamla Testamentet

Nya Testamentet

Psaltaren 59:1-9 Karl XII 1873 (SK73)

1. Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke borto blef, då Saul sände bort, och lät bevara hans hus, på det att han måtte dräpa honom.

2. Fräls mig, min Gud, ifrå mina fiendar, och beskydda mig för dem som sig emot mig sätta.

3. Fräls mig ifrå de ogerningsmän, och hjelp mig ifrå de blodgiriga.

4. Ty si, Herre, de vakta efter mina själ; de starke församla sig emot mig, utan min skuld och missgerning.

5. De löpa, utan min skuld, och bereda sig. Vaka upp, och möt mig, och se dertill.

6. Du, Herre Gud Zebaoth, Israels Gud, vaka upp, och hemsök alla Hedningar. Var ingom nådelig af dem, som sådane förstockade ogerningsmän äro. Sela.

7. Om aftonen låt dem ock tjuta igen, såsom hundar, och löpa omkring i stadenom.

8. Si, de tala med hvarannan; svärd äro i deras läppar. Ho skulle det höra?

9. Men, Herre, du skall le åt dem, och bespotta alla Hedningar.

Läs fullständig kapitel Psaltaren 59