1. En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas.
2. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
3. Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
4. Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
5. Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
6. Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
7. Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
8. Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
9. Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
10. Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
11. Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
12. Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.