14. Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
15. Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
16. Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
17. Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
18. Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
19. Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
20. Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.