12. Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
13. Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
14. Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
15. Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
16. Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
17. Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
18. Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
19. Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
20. Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
21. Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
22. Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig. Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.