22. Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade.
23. Af Herranom varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg.
24. Om han faller, varder han ej bortkastad; ty Herren håller honom vid handen.
25. Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå.
26. Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda.
27. Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid.
28. Ty Herren älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda.
29. De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga.
30. Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten.