2. Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
3. Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
4. Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
5. Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
6. Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
7. Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
8. Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
9. Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
10. All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
11. Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
12. De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
13. Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
14. Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.