15. Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
16. Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
17. Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
18. Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
19. Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
20. Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
21. Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
22. Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
23. Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
24. Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
25. Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
26. Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
27. Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
28. Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.