1. En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg.
2. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
3. Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
4. Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
5. Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
6. De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
7. De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
8. Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
9. Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
10. Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
11. De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
12. Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
13. Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
14. Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
15. Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
16. Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.