4. Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
5. Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. Sela.
6. Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
7. Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
8. Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder. När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. Sela.