2. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
3. Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
4. Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
5. Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
6. Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
7. Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
8. Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
9. Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.